Akita
| Str: | Stor |
| Aktivitetsbehov: | Mellan |
| Pälslängd: | Korthårig |
| Behov av pälsvård: | Minimalt |
| Allergivänlig: | Nej |
| Generell beskrivning: Det är inte så lätt att beskriva denna ras i korthet men det är viktigt att säga att det lönar sig att använda lite tid att bestämma sig innan man köper en sådan hund. På det sättet vet man vad man får på ”gott” och ”ont”. Man bör som en intresserad valpköpare ta sig tid att leta runt lite, mer än bara nöja sig med att se på dem och att kontrollera mer än utställningsresultat, även om det självklart också hör till. Rasen är mycket allsidig och bör användas till något. Inte nödvändigtvis tävling men låt dem få använda huvudet till ett eller annat för att undvika understimulering. Agility, lydnad, spår, eftersök efter skadat vilt, men också bruksarbete eller spår efter människor, jakt, eller som vandringskamrat är alla aktiviteter man kan använda en akita till. De är mycket lättlärda, men har som de flesta spetshundar också en del beteende som ofta kan bli missförstått. Detta är beteenden som spetshundar ska ha. Akitan har en stark flockkänsla och bör rimligen raskt läras att umgås med andra främmande hundar och miljö. En akita bör man ”träna” på detta ännu mer än med andra hundar. De godtar inte så lätt ”främmande element” i flocken men har inga problem att godta både katter, andra hundar och fåglar i flocken om den bara lär sig det först. Akita blir ofta beskylld för att vara en såkallad ”kamphund” men detta är en myt. Det är inte tal om ”att ha lust att avliva andra hundar” eller att automatiskt kalla det aggressiv utagerande. Det handlar om flockkänsla. Akita är i stort sett väldigt lugn och behaglig att ha i huset och stressar sällan. De är mycket uthålliga på promenader och behagliga och i rätta händer en ras man inte vill vara utan. |
|
| Rasstandard: Rasens hemland är Japan. Akitan ska vara stor, robust, solid byggt, välbalanserad och med riklig substans. Den ska ha tydlig könsprägel. Mycket stolt med dämpad värdighet. Den är lugn, behärskad, trofast, hanterlig och läraktig. Storleken på huvudet harmonierar med kroppen. Bred panna med tydlig pannlob utan rynkor. Markerat stop och nostryffeln är stor och svart. Köttfärgad tillåts hos vita hundar. Strama läppar. Starka tänder med saxbett. Förhållandevis små ögon, nästan trekantiga pga. viss stigning i ögonvrån. Placerade med måttlig inbördes avstånd. Mörkbruna, ju mörkare desto bättre. Öronen är också förhållandevis små, tjocka, trekantiga med svagt avrundade öronspetsar ansatta måttligt med inbördes avstånd, upprättstående, och pekar lätt framåt. Halsen är tjock och muskulös, utan lös hud i harmoni med huvudet. Raka framben med kraftig benstomme. Tassarna är tjocka, runda, halvvälvda och samlade. Rak och stark rygg. Bred och muskulös länd. Djupt välutvecklat bröst. Måttligt halvvälvda revben. Bra uppdragen buklinje. Svansen är högt ansatt, buren väl rullad över ryggen och når nästan till hasen när den dras ut. Spänstiga och kraftfulla rörelser. Täckpälsen ska vara grov och rak, underullen mjuk och tät. Manken och bakpartiet är täckta med något längre hår. Pälsen på svansen längre än på resten av kroppen. Godkända färger är röd, sesamfärgad (röd färg med svarta toppar), tigrerad; vit. Alla nämnda färger undantaget vit, bör ha ”URAJIRO” (vitaktig päls på sidan av nospartiet, på kinderna, på undersidan av käken, på halsen, på bröstet, magen, undersidan av svansen och på insidan av benen). Mankhöjd: hanar 67 cm +- 3cm och tikar 61 cm +- 3 cm Utseendet ser olika ut då det finns många olika såsom japanska och amerikanska.  |
|
Kommentarer
Trackback
